|
Hej.
Jag heter Bengt-Olof och är 68 år gammal. Ända sedan barnsben
har
jag älskat modelljärnvägar. Att själv ha en förblev en dröm ända
till
slutet av 1960-talet, när jag tillsammans med min bror byggde upp en
anläggning i hans källare.
Av
olika anledningar skildes våra vägar i början av 1970-talet och
sedan
stod
allt stilla igen till 1981. Det enda jag har kvar från den tiden är
ett
lok
som bara var mitt, och ett av våra ursprungliga som jag fick av
honom
i
40-årspresent.
När
jag fyllde 40 startade också arbetet med min egen bana igen. I min
källare i Tussebo hade jag byggt upp ett underlag som är ungefär
5*3,5m
långt
i vinkel , och med skänklarna c:a 1-1,5 m breda. Det är ju ingen
stor
bana
så sett, men tillräckligt stor ändå för att inte vara färdig ännu. I
40-
årspresent fick jag av min fru och mina barn ett lok som var en
gammal
dröm,
och ett av mina kompisar som var en annan gammal dröm.
Sedan
har jag önskat mig ”saker till tåget” på födelsedagar och jular. Jag
har
inte haft god råd i min dag, så jag kunde på den tiden inte köpa så
mycket själv. Min fru har aldrig gillat att ge mig saker till tåget,
men
emellanåt har det blivit något ändå.
På
senare år har jag haft bättre råd, och fullföljt ett par
ungdomsdrömmar
i
belöningsgåva till mig själv. Detta gäller främst inköpet av
rälsbussen
2009.
Det
udda i hela sammanhanget är, att nu är jag pensionär och funderar på
att
flytta från Tussebo och ut i Göteborgs skärgård. Får jag plats med
tåget
där?
Det vet jag inte än. Ändå fortsätter jag att bygga på min pojkdröm
här
nere
i källaren. Till min förvåning har jag funnit att det inte bara är
gamla
gubbar från 40-talet som jag som har modelljärnväg, utan även yngre
per-
soner
bär intresset vidare. Nätet är fullt med personer och föreningar med
fantastiska bilder i sina gallerier.
Naturligtvis är ytterligare en dröm att digitalisera banan.
Emellertid är det
så
att mina lok är till del så gamla att det är frågan om det går att
skaffa
motordelar, så att ena polen inte går genom godset utan separat upp
till
motorn. Jag vill inte pensionera mina lok , och därför blir det nog
fortsatt
analogt med massor av avbrottsställen över hela banan och ett antal
trans-
formatorer som styr var sin del.
Miljön jag vill ha på banan är epok II - epok III ungefär. Jag
tänjer mig
egentligen Tyskland 1930 och 1940 talet och kemiskt fritt från all
vad Hitler,
nationalsocialism och 2:a världskriget heter. Tänk om vi sluppit
det.
Samtidigt är jag ingen pedant, så den som vill hitta fel ur
karaktärs- och
tidssynpunkt gör nog lätt det.

|